Svanen han simmar så stolt och
vacker på vattnets yta, men ser
endå vilsen och sorgsen ut

Han ser ner på vattenytan och
ser sig själv, han nickar till. En droppe
rinner sakta nerför hans näbb som till
slut mister greppet och faller

Han ser sig om men allt han ser
är stilla som på kort och tystnaden
har fångat honom i sin ensamhet

Han simmar sakta mot utloppet
där ett vattenfall väntar, dimman
börjar ta fart över sjön hans
syn försämras mer och mer

Han är nära nu, strömmen tar
allt mer fart. han tittar slött bakom
Sig, han ser en skymt av en vit
Skepnad som får han att vända
Sig om

Han kämpar uppströms men det
går sakta, men med sina sista krafter
så avtar strömmen mer och mer. Han
börjar se allt klarare

Den vita skepnaden börjar nu likna en svan,
och allt som va stilla har nu börjat fått ett liv.
den droppe som förut föll glittrar nu så vackert
på svanens näbb

Svanen nickar till, dom lyfter tillsammans
och flyger iväg. Dit där solen skiner och allt
är så vackert.

//Crystal_Dragon