det var en gång ett barn

detta barn sattes så ofta

i mörker

hade barnet valt detta

det var en gång ett barn vilket så ofta sattes i mörker

barnet tog sig för vana

gavs en väg

dörren slogs igen

upprepande

dörren slogs igen

var gång upplevde barnet luften sugas ur

samtidigt trycktes väggarna ihop runt barnet

i början grep barnet

paniken i handen

så fann barnet ut att det fanns hjälp

väggarna blev mjuka goda filtar

till viss del lyfte denna upplevelse mörkret

det var så det hände

i en stund av månsilver stilla sökte sig

en strimma väg

barnet såg strimman

strimman blev i barnets ögon

först en pärla

pärlan växte strålande in

detta var den vana barnet tog sig till

i mörkret visades

nyckelhålet

barnet blickade ut

in i ljuset

det ljus vilket fanns där i mörkret

finns där i mörkret

stundtals i livet

för somliga ofta

för somliga sällan

faller

sveper

mörkret om

minns i de stunderna

mörkret

är ej

illavarslande

illagörande händer

lyssna

ta emot hjälparhänderna i

mörkret

i den stund mörkret sveper om känns det

kanske tryckande hotande

meningslöst

fråga då mörkret

vad mörkret ser

be mörkret berätta dig sitt sanna väsen

gryningsfolken

väcker morgonvinden

strör vita blad i lufthav

fjärilar vita

rör vid

solhavs ögon

regnbågsfolken målar

dagens färger

vandra

vandra

väx min själ i andeljus

dagsstunder vandra

skymningsfolken ser dagen tröttas

väcker kvällsvinden

vingar rör vid allt

lyfter färger

in i skålar

vaggar dagens sländors sång

dröm barnet mitt

dröm själsväv i andefamn

aftonfolken lyssnar stilla

vakar med drömda stegens svar

färger klanger är i nattens mantel

kristaller

stavar

stjärnsfärer

rör vid

hjärtrop

i en stund av månsilver stilla sökte sig

en strimma väg

barnet såg strimman

strimman blev i barnets ögon

först en pärla

pärlan växte strålande in

detta var den vana barnet tog sig till

i mörkret visades

nyckelhålet

barnet blickade ut

in i ljuset

in i

frams

är