jag lägger ut utbrända tändstickor i tanken
och vässar udden mellan impuls och reflektion
måsarnas vita kroppar slungas som påtända köttstycken
över den blodröda himlen och explosionen i blickfältet
lämnar kvar skador på näthinnan som avtryck av skuld

när de flaxande fläktvingarna rivit upp mörkret
vaknar kontorsarbetarna som fallit i sömn
slumpmässigt utspridda som sultaner i sand
och andhämtningen svingar sin dova
klang av öppningsögonblicket
tillbaka till rummet där ingen flykt
vill vika väggarna och utplåna perspektiven
tillbaka till rummet med sängen och fönstren
där måsarna flämtar i den svarta spegeln
och blodflödet sinat

*

jag lägger spår av förtvivlan i den svarta sanden
där solens vassa skiva klätt av tiden
och försvinner som en hoppande
gasell över glödhett kol
kanske återvänder jag
och fotograferar kvistarna
och stenarna för att se om det var verkligt
en dag om många år, när allt det här är glömt