Avsmaken ni lämnar efter er är så pueril

Jag kan känna hur ni ruttnar på insidan

I brist på egen uppfattning,

Istället lever ni som blodiglar

Med konstlade identiteter

Gör hela tiden nya desperata försök

Att glänsa bland uppmärksamheten

Hela tiden något nytt

Men aldrig finns ni,

Mer än på låtsas