Dricker det omättligt utan sans
Törst kan inte mättas , har ingen chans

Vinet försöker så svalka sköldens hud
Natten sopar bort dagens bud

Det sista ljuset sveper fram längs ryggraden
Når fram till till ögats rand

Kropp som väntar på att beröras
Tiden är kommen att förföras


Tiden mäter tomhetens rymd
Kärlen som en bräcklig synd

Fyller upp bägaren med nyckfullhet
Drick dig full utan heder

Skrudar förhoppningar till smärtfull väntan