jag ropar med tyststämma till dig

ökenvinden

riddare av alla sandblad

sand blads tavlor

bränn mina händer rena

befria mig från allt icke jag gjort

alla de gånger

jag slöt handen blindande runt mitt hjärta

i brist av

mod

alla de gånger jag låtit var svepa ut är

oh ökenvind

vackra

rör vid mina ögon

låt mig

virvla

i

för en stund

för

en

blick av ögon

*

*

*

jag ropar med tyststämma till dig

ökenvinden

du ropar till mig

rakt in i min hjärtgård

så vem är jag då

du är den vilken förmår

glödga mina händer

du upplever

min väg

du målar den i silverskivas ansikte

var natt är jag slöjor

böljande i

hennes dans

du är den vilken skriver orden

i sanden

du är

den

den är jag

vad ser du

svedjemarker

hjärtblad

stiger

klangfjärilar

lyfter röd sand

det ser

du

dina händer

ditt

händer