palats byggda

i grönskande öga

pelare

bärvalv

bågar

fontäners fingerljuskaskader

i solvinda lades ord

samspråkande

de kunde samtalets konst

trappa lagd av marmorblock

mattade av steg

så många

hade

ställts

ställts ställda till doms av andra

havet såg

såg med alltmer sänkta ögonlock

väntade

såg in i deras ögon för liv

insåg

tröttades

svepte allt i sin famn

av kärlek

på marmortrappa syntes hon ligga

långa kjolar

böljande hav

håret

håret strömmade havssköljan

vänster vinge höll hon lätt över bröst

höger vinge lyfte hon till strimma

når du

min stämma