Jag har alltid velat skriva. Texter, böcker, dikter. Har skrivit dagbok i hela mitt liv för att jag behöver. Skriva av mig, ur mig, från mig. Allt känns så mycket bättre när man har det på en bit papper framför sig. Alla problem i världen blir lite mindre, som att dela dem med någon. Det är en så bra känsla. Jag måste skriva.

En del männsikor tror jag har precis som jag samma behov av att skriva och uttrycka sitt inre på olika sätt som andra har behov av umgänge eller till och med sömn.

Jag är en sån person. Som bara måste lägga ifrån mig bilderna jag får till min hjärna. Som en sorts avlastning känns det fint när jag lagt dem i ett block. Antingen i ord eller en bild.