Hon lockade tillbaka hunden som sprang långt framför henne på gången. Den långhåriga taxen kom tillbaka till henne, och de fortsatte framåt mot parkens rastgård. Morgonen var kall men hon hade en varm jacka och vindbyxor på sig, så hon frös inte.

Han hade suttit på bänken länge nu. Kylan började tränga innanför rocken och fötterna kändes som isklumpar.

Bakom Nettoaffären hade han hittat några blomkålshuvuden, som hade fallit utanför containern när de kastades. De var mjuka och lite bruna ovanpå, men de smakade bra. Han hade inte haft möjlighet att koka eller värma dem eftersom gasen i hans tändare var slut. Han hade en liten eldstad som han brukade återvända till för att göra en brasa, där han brukade värma vatten till sitt kaffe. Han hade några påsar Néscafé kvar men det fick vara en stund till innan han begav sig dit, dessutom behövde han ha tag i något att tända brasan med.

Idag kände han ingen lust att stjäla i någon affär. Han måste numera bygga upp både mod och kraft för att kunna ta saker i affären. Fingrarna var fortfarande flinka men samvetet började göra honom villrådig, och villrådig kunde man inte vara om man skulle stjäla.

Han mindes så sorgligt det varit när hustrun gick bort. Hur apatisk han blivit och hur han stannat i sängen för att få fortsätta leva i drömmen där hustrun omfamnade honom om och om igen. Plötsligt och oväntat för honom kom beskedet att han skulle vräkas. Han hade ingen kraft att mobilisera, utan såg apatiskt på allt som hände. Nu var hans dörr stängd sedan länge och en varm lägenhet var ett minne blott.

Vänner hade han haft men ingen som han försökt att hålla kvar kontakten med. Han orkade inte utan ville bara ha kvar drömmen där hustrun fanns kvar för honom.

Nu kände han en värmevåg i kroppen och han lade sig ner på bänken. Nu kände han så tydligt sin hustrus omfamning och somnade bort i drömmens värme.

Hon uppmanade hunden att sitta fint, och knappade in 112 på mobiltelefonen och meddelade, att hon funnit en livlös man på bänken i parken. Hon tyckte det såg ut som han log emot henne, så hon blev inte rädd utan tänkte, att han lämnade livet med glädje.

(c) tk.