du ansiktslöse älskade

jag vände mitt ansikte in i skådande

till skådande för

molnen seglade

seglade

sjönk allt närmre ja jag vet

molnen

 är alltid

närmre

molnen seglar

är

upplevde en mjukfamn

molnen skylde mig

för att

ett

av molnen

steg närmre

molnet

du ansiktslöse älskade

våra läppar

snuddade vid varandra

molnet bad mig stanna

vår vandring är ännu

outforskad evig