de såg ett märkligt vackert skeende
det var ett berg
är ett berg

vindar sträckte fram sina händer
ut sina händer
mjuka moln syntes röra vid berget
berget reste sig ur jordehänder
små stenar grus korn gryn yrde runt
berget rullade ut kroppen lojt nyvaknat
björnpälsen rörde sig
ja faktiskt liknade rörelsen
kan du tänka dig detta
ett hav
en strömmande fortlöpande rörelse
yrvaken såg den stora kroppen sig om
kisade lätt med ögonen
så länge hade berget
björnen sovit i ide
björnen lyfte ramarna fria
gnuggade sömnen helt ur ansiktet
drog in ett djupt andefång
ja minsann
björnen blev nästintill dubbelt så stor
björnen harklade sig klarnade rösten
provade så strupen
björnsången ringlade sig mellan stammarna
det var nästan
nästan så att de mjukböjde sig
stammarna tuvor och strån
ja så högt hördes björnens morgonhälsning
att var och en vilken hörde den
gömde sig under bladkant
så
såg de alla vad det var
en varmgod lufsande björn
de hälsade varandra i befriatljus
där vid skogssjöns öga
förtäljde livsstegens vackra visa
så talade berget leende i jordehänders värme
då ljuset smekte dess hud
och mossa mjuk
lades till
drömtäcke