Du ser på mig.
Din blick öppnar dörrar i mitt hjärtas kammare,
äntrar passager jag trodde var stängda för gott.
Det faktum att du spatserar i mina veners korridorer,
gör mig både livrädd och exalterad. På samma gång.
Du rör vid mig.
Låter dina fingertoppar kyssa såren längs vävnadens väggar, som ännu inte läkt. Baddar med kärlek.
Flätar din hand i min, som för att be om lov.
Du andas intill mig.
Stryker din nästipp mot min hals,
viskar med sedativa andetag längs min nacke.
Låter dina hjärtslags närvaro ledsaga mig,
in till ett känslomässigt bollhav.
Du kysser mig.
Och jag vet inte längre vad jag heter.