Du, min sommar och min vår
När varje gryning var en envig,
för att undgå sorgedräkten.
När solens timmar tycktes mörka,
och varje skymning en frist.
Smög du fram,
i sällskap av leende fotsteg.
Och släckte min törst.
Med blossande läppar.
Lika plötsligt som varsamt,
la du dig till ro, vid mitt frusna bröst.
Med beröring, som viskade kom.
Jag vill visa, vad kärlek är.
Med mörka ögon,
fingertoppar tvinnade i mina lockar.
Planterar du längtan,
som får mina knän att skälva.
Längs hjärtats marker,
sår du nytt.
Ur dina fotspår, växer liv.
Vägen, mot sommar,
är vår.