om dödens evighet

en dröm

där planet landat i hangar

i stillhet räknas nitad söm

ur handling

balbo och fanfar

och livets luftgrop rämnade

men hindrades av

fallskärms gäl

uppfläkt liv

sorg som lämnade

kvar en brun och erroderad själ

stig av trappan

ner på jorden

håll kvar

om vinden viner hård

för flightens säkerhet står orden

drömda i evighetens

concorde

(c) tk