Med troska du far likt vinden
Ty vinden har mojnat tillslut
Vår kärlek varo för evig
Men förvirrande dör jag ut
Ty troskan var min kärlek
Och du var vindens tjut
Ge mig bara dolken för att trösta mitt hjärtehus
Livet är ej evigt,
men det tar heller aldrig slut
Så läge man har älskat
dör man aldrig ut.