Mannen av hav omfamnar mig
och i hans andetag finns evigheten
Hans varelse är skimrande vatten,
där sjunger oceanen i alla sina toner
färgerna är turkos, djupblått och violett
och hans leende är solglitter

Mannen av hav lugnar mig
och kyler min oro
Med sina blåa armar håller han mig
och gungar mig på vågor
och jag ser min barndoms strand
där jag lekte som liten
och i vågorna mot sanden finns jag
i varje vattendroppe

Mannen av hav kysser mig
och så sover vi, vaggade av bränningarna
och den gröna sjögräset finns i mitt hår
när denne vackre man omfamnar mig
och där havet möter himlen
förnimmer jag hans kärlek
och jag sträcker ut handen och rör vid honom
men han försvinner som en dröm