Barnet av luft, atmosfärens lyckliga själ
som dansar på molnen
Dotter av kondens, av molnens former
hennes skratt ljuder i regnet

Barnet av luft, som dansar på lina
över den blåa sommarskyn
hennes klänning av skyar virvlar
med regnbågens färg i hennes hår

Jag ler mot henne, sträcker ut min hand
och hon tar den
och vi dansar tillsammans ikapp med blixten
och åskans muller, vi dricker regnet
ur våra kupade händer

När stjärnorna tänds syns de i hennes ögon
och hon skrattar i frihet när hon sveps iväg
av en vindpust mot månen
och med fjäderlätta fötter vidrör hon dess yta
tyngdlöst och kärleksfullt

Hon dansar natten igenom tills hon väcker solen
och den stiger ur hennes famn
och lyser upp hela himlen i en explosion av färger
Barnet av luft, himlens dotter stiger upp i elden
Gryningen strålar över världen
och med ett pärlande skratt försvinner hon
i morgondiset