Efter så många möten så finns det knappt kvar något att bemöta.
Det finns inget att förvänta sig längre.
Inget att längta till, inget att sakna.
Jag minns när vi slängde oss i varandras armar
Och tystade våra läppar med en kyss.
Jag minns när vi kunde älska varandra,
När vi var ovetande.
Jag minns allt vi hade och tyvärr är det allt vi har.
Minnen,
Inget annat än minnen.
Våra glansdagar är förbi.
Allt som är kvar av det som en gång var hela vår värld,
Elden som brann och höll oss varma den kallaste natt,
Har nu brunnit ut och kvar finns bara askan som hånler åt oss.
Den säger, utan ord, att allt vi hade nu blivit till vad den är idag,
Alla våra brinnande känslor ligger nu kalla och gråa i en hög som inte tjänar något till.
Allt vi gjort har lett till detta, och nu verkar allt vara utan mening.
Nu när våra vägar skiljs med en kall sista kyss.