längs min frusna själ
och tänder ett ljus

långsamt smälter jag
och finns inte mer





I pölen på asfalten...

kliver en man
med hårda skor

min själ sugs upp
och bärs iväg





Ett frö för vinden...

faller i vattnet
börjar snart gro

i asfaltens springa
växer en tanke





En kropp att söka...

befruktar mitt innersta
njutningens källa

så förbjuden
ändå välkommnad






Vågar du?
Vågar du nu?





Du kryper...