När blåsten smeker en orakad kind

och kylan den färgar din näsa röd

då ler vi båda åt lyckans vind

och hjärtans värme ger varann stöd

Vi åldras med glädje i grånads färg

säger muntra ord när vi kärlek ger

sakta och varligt vi ger varann märg

som får kraften att blomstra ännu mer

Våra händer vi håller när liv tar slut

och den som går först ropar "Kom här"!

För snart vår förening den finner ut

att kärleken vår, finns i dödens sfär.

(c) tk.