Planlöst vandrar jag omkring tills
jag känner att jag kommit rätt

De höga klipporna och havet får
mig att känna mig som hemma

Sätter mig så nära kanten jag
vågar, utsikten är så vacker

Lyssnar på vågorna som slår in
mot klipporna, ser några fåglar

Hör ett kvidande ljud, förstår
snart att det kommer från mig

Vad för mig hit gång efter gång,
hamnar alltid oplanerat här

Har varit rastlös sedan dagen
då himlen ramlade ner

Saknaden bleknar aldrig, inte
ditt vackra leende heller

Hör några steg alldeles bakom
mig och vänder mig om

Känner hur hoppet kommer
tillbaka, men det är inte du

I samma ögonblick förstår jag
att det är en olycklig själ

Han går fram till kanten utan
att så mycket som se på mig

Försöker få honom därifrån,
tänk om han ramlar ner

Så ser han sig omkring och
skakar sakta på huvudet

Jag sätter mig igen och han
sätter sig nära intill mig

Börjar prata med honom men
får inga svar tillbaka