Han kysste alltid min panna minst fem gånger när vi sågs,
hade handen löst kring min midja när vi gick längst kullerstensgatorna på gatan där han bodde.
Öppnade dörrar,
lät mig provsmaka mat som han lagade,
de smakade alltid som platser långt borta.

Satte två fingrar för min mun under timmeslånga konversationer på balkonger ovan takåsarna,
såg på mig i tystnaden som uppstod,
och log innan han lät orden fortsätta falla från mina läppar,

Han rökte för många cigaretter,
vita Davidoff,
precis som jag och räckte alltid fram en tändare innan jag ens visste att jag behövde en själv.

Hans hår var det tjockaste jag någonsin hade sett,
och hans blick rymde det som inte gick att begripa.

Om nätterna knäppte han upp tusen knappar på mina klänningsryggar och lät dem falla till golvet,
Pussade på mina skulderblad,
Skrattade åt ljuden jag gav ifrån mig,
Tog varsamt av mina örhängen och lekte med fingertopparna längst konturerna av mitt ansikte,
Sedan var hans läppar någonstans mellan mina bröst och min mage.
Gåshud.
Han satte sig på sängen och drog in mig i sin famn,
och fortsatte öppna dörrar