Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Brev till Emma




Emma,

Varför ligger du där och kippar efter andan?
Har du fått ett knytnävslag i magen
eller har du bara insett hur mycket det där faktiskt tog på dig


Varför ser jag inga tårar?
Är de slut eller är du fortfarande alldeles för stolt?


Du måste sluta, innan du går sönder
Svälj din jävla stolthet och känn efter på riktigt en gång




Du försöker övertyga mig om att du är stark, men det behövs inte. Jag vet redan att du är det. Men din hud är inte gjord av pansar och dina känslor är inte färgade i grått.
Försök inte.


Du använder din styrka på fel sätt
Använd den till att möta det som är mest jobbigt
istället för att
gång
på gång
slå bort det

k n y t n ä v s s l a g

För visst vet du väl lika väl som jag
att det kommer fortsätta komma tillbaka
hur hårt du än slår

k n y t n ä v s l a g



Ställ dig upp
Ställ dig upp och låt knytnävslagen träffa dig istället
rakt i ansiktet och i magen
Låt det göra ont och försök inte att slå tillbaka
Låt tårarna rinna,
så som de faktiskt gör när man får ont


Och sluta att försöka svälja klumpen i din hals som du inbillat dig att du kommer kvävas av

Ingen kommer att se ned på dig


Låt det göra ont
Låt det göra så jävla ont


Våga vara svag,
så att de kan se hur stark du faktiskt är






Fri vers av dagbokspoesi
Läst 457 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2011-02-21 18:16



Bookmark and Share


    hejmartina
vilken hemsk ensamhet. du skriver vackert göran
2011-02-27
  > Nästa text
< Föregående

dagbokspoesi
dagbokspoesi