f   å      l  a
       g              r

kretsade över
min text

ordet fåglar

landade sedan fördolt och listigt
under den bland andra vingbrutna

bokStavsKombin ATiOneR

---

gråblå frusna vintermoln
mörknande kvällshimmel
trevande solnedgång i väst
hopknäppt med gylfen

---

bortom husen träden
och den vilande kvarterskyrkan
ropande kajor som drar förbi

en och annan hona med krokodiltårar
letar efter sin förflugne kajman

---

i ett svindlande ögonblick:
ett sorlande porlande moln
av svarta befjädrade fågelkroppar

under dem på marknivå:
mörkgröna kommunala sopbehållare
cylindrar rätblock
med runda eller reaktangulära
svarta plastluckor

redo att glufsa i sig och svälja
dagens portioner

runtomkring: bruna
fuktskadade frostiga
wellpappkartonger

i ett dehyrerat kyligt hav
av fruset damm och grus
blandat med snö: frusna hjulspår
dinosauriespår: förstelande
förfrusna

och så plötsligt det oförutsedda:
spegellblank is
glimmar  plötsligt till av svärta
och där i underjorden
drar kajflocken vidar

den elektroniska kören

som når pianissimo när
underjorden - den speglade hmlen
tagit emot dem

---

vinterdagar av kristall
en text med köldens noggranna interpunktion

men inga anvisningar om lämpligt tempo
vid högläsning och frusna vokaler

---

man kan inte tända en lampa
för att lära känna mörkret

det får man bära inom sig

---