Står i mörkret
och ser snö falla
sakta
mot kanalens frusna yta
Röker en cigarett till,
lite mindre deprimerad
Ditt ansikte på alla himlar,
ditt namn i snöflingorna,
mina fotspår utanför ditt fönster
Jag borde ta mig ut,
lämna den här stan,
spränga några murar
Världen är ett lik
fruset i en dödsmask
av ångest och likgiltighet
Blodet har stelnat,
hjärtat slutat slå
Jag håller mitt
i mina utsträckta händer
Någon ger det konstgjord andning,
jag hoppas
att det är du
Skrek ditt namn
i sömnen igen,
älskade dig i drömmen
på blodets boulevarder,
sökte din kyss
i gränderna
Jag pressade min mun
mot dina frånvarande läppar
och det var nästan dom förut,
nästan som om vi
aldrig hade separerats
Himlen är så stor inatt,
svärmiska draperier av tid
genom hav av oändlighet
Jag går nu
genom smekningar
av mjukt fallande snö
och frammanar din bild
återigen på stadens murar,
ditt namn som neon
på alla husväggar
Det finns en bräcklig rytm
som hjärtslag
som förenar oss i natt
Det finns andra rytmer
i våra händer,
i våra hjärtan
som ständigt söker varandra
Det här är vi nu,
det här är
vad vi blivit,
två vålnader
som längtar efter närhet
Så se upp på himlen,
se vår kärlek
i den fallande snön,
se allt det vackra
som passerat vår händer,
de drömlika siluetterna
som dansar som förut
Se att vi
är skapade för varandra,
se allt som var,
allt som borde vara,
allt som kommer bli
Tiden ska gå om,
upplösas…
Så sätt på repeat
Ingenting är vackrare
än nu,
vi är aldrig närmare
än nu,
vår kärlek är aldrig starkare
än nu
Mörkret är aldrig så ljust
som just precis nu...