våren gör mig illa.med ett ljus som visar bortom.

himlen är så oskyldigt blå. jag rör mig i den yttersta kretsen. nära att falla ur.

mina pupiller följer allt som om.

och

när jag faller

släpper taget och låter

vara

när jag skalar och klär av

kontrollen

och visar mig som jag är

så full av saknad

så djup och utan slut

allt

då finns du där igen

i all din vackerhet

mjukhet

i kärlek

men

ingenting

är på riktigt

allt

är illusion