Trummar nervöst mot mina hålslitna jeans. Bläddrar häftigt i mitt randiga block. Sida efter sida av känslor och tankar som river, sliter. Tvingar mina ögonlock att böja sig. Slutas. Alla meningar och ord som genomsyras av kärlek, får mig att vilja gråta. Samtidigt som jag känner att jag behöver kräkas.

Klockan slår ett, när jag tittar ut genom köksfönstret. Blickar ivrigt efter min gula brevduva. Min räddare i nöden, som assisterar med korta ögonblick av hopp.
I stegen ut mot gatan.

Vittjar snabbt min brevlåda. Bär med mig en bunt i famnen och slår mig ned på golvet i hallen. Mitt pekfinger skakar när jag sprättar upp dem, ett efter ett. Skummar igenom bladen, med en flackande blick. Känner igen varje uttryck, påminns av varje ord.
Det är mina egna.

Åter avsändaren, står det på varje kuvert. Sidorna fylls av mina salta tårar, när jag läser och riktigt kan ta på min nedpräntade längtan. Om, och om igen.
Ett virrvarr av fraser och känslor, alla med samma adress och essens.

...jag behöver dig.