Inte för att det är något fel på det men jag av alla människor?
Jag vet, egoistiskt sagt eller hur?
Men det kanske inte är därför jag reagerar som jag gör, kanske är det faktiskt en lättnad. Att äntligen få veta varför jag aldrig lyckats.
Inte för att jag har det "på papper" som man måste ha nu för tiden men kanske, kanske det är just så.
Men ändå.. ska världen förklara att jag inte kan göra det jag älskar just nu också.
Ska jag fastna framför ännu en tröskel för att jag kanske har ett problem och därför kan jag inte göra allt det här.
När ska jag få känna att jag kan något, känna den där underbara känslan av att lyckas med något.
Ifall dem här sakerna mamma spekulerar i stämmer vet jag inte hur jag reagerar, klart den inte hindrar mig egentligen. Men jag tror dock att det är just det det kommer göra.
Och vad har jag kvar som en plan då?
Vad gör jag om jag fastnar framför ännu en tröskel?
Jag vill bara kunna vara lika bra som du, fast jag vill vara mig.
Jag vill också kunna få göra det du får göra...
fan...
fan...
fan...
Vad gör jag fel?
Snälla säg vad jag gör fel för jag vill verkligen lyckas med något nu.
Jag orkar inte med att vara dålig längre.