Jag skrev precis Valborg snart som en bildtext. Jag hör redan hur alla kompisar snackar i huvudet på mig.
"Japp, jag ska på den festen"
"Jag ska bli så jäääävla full! HAHA!"
"Fan det kommer bli sånt jäkla röj!"
Och än en gång undrar jag i mitt stilla sinna. Är det mig det är fel på? Eller är jag verkligen för smart för er?
För mogen för er?
För annorlunda för er?
Just nu i denna stilla timme, där jag sitter med ett duntäcke som börjar bli för varmt för att sova under, så mår jag bra.
Jag har inte ångest över det här. Inte än.
Och jag hoppas att jag inte får ångest över det heller för jag orkar inte med mer alkoholångest.
Nej, jag har aldrig varit riktigt packad. Men jo, jag dricker.
Jag dricker det som den sällskapsdryck de är. Jag dricker ett glas med vänner på en balkong i solskenet.
Jag dricker det med vänner när vi sitter och kör Pokémon drinking game och alla sitter och skrik-sjunger theme sången.
Jag dricker alkohol när någon jag står sjukt nära fyller 18.
Jag är inte 18 själv, men det är dem stunderna jag dricker.
Men varför betyder det att jag behöver dricka helt jävla hejdlöst?
Varför känner jag mig 10 år äldre än alla andra i min egen ålder när jag säger att jag inte är den typen som super och dem kollar på mig som om jag är från en annan planet?
Varför känns det som om det är JAG som har gjort fel när jag säger att jag tycker att dricka vodka rent är det vidrigaste jag vet och att jag tycker mycket mer om drinkar som knappt smakar alkohol alls.
Jag kommer nog aldrig bli nykterist. För jag ser ingen anledning med det heller.
Men jag ser fan ta med ingen anledning med att supa skallen av mig.

Så ja... Valborg... Uppsala... Sverige...
Vad ska jag göra?
Jag ska vara med min mamma,pappa,lillebror, morfar och hans fru och om det går vägens en vän till mig.
Kommer jag supa?
Nej... varför skulle jag?