Sommarregn,
dina tårar dränker jorden.
Gråt dig in mitt hjärta,
där inne växer de stora orden.
Sommarregn,
dina tårar föder grönskan.
Gråt dig in i min själ,
där inne gror en väldig önskan.

Sommarregn,
dina tårar stillar all smärta.
Gråt dig in i min älskades själ,
ända in i hennes plågade hjärta.
Dränk där allt tvivel,
all sorg som föddes i unga år.
Regna bort tiden,
som skapade så många sår.

Sommarregn,
dina tårar befriar mina ord.
Bär dem till min älskades hjärta,
lämna ett avtryck i dess bördiga jord.
Regna där mina ord som vatten;
säg henne att jag tänker på henne
lika mycket om dagen som om natten.
Regna där min kärlek som pärlor av guld,
skölj bort spåren av tvivel och skuld.

Sommarregn,
dina tårar strilar mot mitt fönster.
Gråt dig till min älskade,
regna på hennes ruta
ett kärlekens mönster.
Tårar av vatten,
glittrande av månljus om natten.
Fall på min älskades kind,
bär med dig mina ord som en ljummen vind;
att jag tänker på flickan i fönstret,
som ritar hjärtan i vattenmönstret.

Fall på min älskades hand,
bär med dig mina tankar som ett
ringlande pärlemoband;
bilden av flickan med tårar på kinden
som skrev en saga om kärleken,
som drömde om livet
och evigheten.
Fall på min älskades panna,
bär med dig orden som ska befria
känslorna som är eviga och sanna