Jag satt sminkad och fixad, pappa skulle snart komma.
Jag kokade mitt kaffe som jag tror pappa skulle tyckt mycket om.
Jag älskar att se min pappa le.
Men pappa har slutat dricka kaffe och röka.
För farmor ligger med kol.
Jag skulle vilja träffa henne, ge henne en stor kram.
Ge henne min kärlek för jag vet hon är stark.
Men inget körkort och inga pengar, hur kommer jag in?
Jag är rädd för jag hann inte säga hejdå till Morfar, jag hann aldrig säga hur mycket han betyder för mig och hur mycket han gjorde för mig.
Jag är rädd att det ska hända min älskade farmor något illa.
Det skulle varit det värsta.
Man hittar ingen tid att hälsa på sin farmor och mormor (morfar)
Man har alltid något ivägen.
Men jag tror jag är rädd.
Ja, jag är rädd för jag vet att alla tre (två) har det jobbigt, dom har ont någonstans.
Jag tänker inte förlora en till. Så enkelt är det.
Jag ber en stilla bön, hoppas för en gång i mitt liv att gud ska höra mig.
För farmor ska leva tills jag är gammal. Min lilla sötnos.
Det första jag ska göra när hon kommer hem, köpa blommor och gå hem till henne, för jag älskar henne.. lilla farmor.