Trettio år sen, eller trettifem
Minns inte så noga.

På väg hem från skolan i snöslasket.
Plötsligt: en några år äldre grabb
styr rakt mot mig på sin moped

Väjer inte, bara fortsätter.
Jag hoppar undan.

Efter kommer hans kompis
Samma sak, en gång till.

Å nej, här kommer nummer tre

Nu får det räcka!

Jag står kvar.
Vrider bara kroppen en aning.

Mopeden störtar in i snödrivan.

Och grabben, rasande, slår mig i ansiktet.
Skriker: Är du helt dum?

De blodiga spåren efter killens Lovika-vantar
tog flera dagar att försvinna

Men hur gick det med såret i mitt hjärta?
Jag gråter ju fortfarande...