Med blått porslin runtom
värmer mina fingrar.
Ute är det några plusgrader.
Vårens sista snöfall
smälter i solen.
Lägger på ny köksduk.
Tänker på dig.
Undrar vad du gör.
Saknar obeskrivligt.
Vill se dig sitta här
med en kopp kaffe.
Prata lite.
Men kanske aldrig
och aldrig mer,
är här.
Och för att inte gå sönder
av tanken tvättar jag
köksskåpen.
Vrider sorgen och saknaden
ur mitt medvetande
med hjälp av disktrasan.