Vi är början på slutet.
Vi är första gnistan i krutet.
Vi är elden som aldrig nånsin svalnar.
Vi är det eviga hoppet som aldrig falnar.

Vi är de som skriker vilt om natten,
Vi är gnuttan sorg i alla skratten.
Vi är änglarna med horn och svans.
Vi är stjärnorna som förlorat sin glans.

Vi är älskande par om våren.
Vi är det strödda saltet i såren.
Vi är ett ärligt försök till försoning.
Vi är de fina orden med fel betoning.

Vi är en spegelbild av oss själva.
Vi är midnattens ångest klockan elva.
Vi är avtrycket som förblir där vi stod.
Vi är de som ler när vi gråter blod.

Vi är fallna änglar vid himlens kant.
Vi är de som blundar för allt som är sant.
Vi är rädda, vi är fega, vi är mänskliga.
Vi är allt annat än svaga och ängsliga.

Vi är den första knuffen på dominoeffekten.
Vi är den aldrig kommande sista ursäkten.
Vi är de som kommer segra över alla.
Vi är de som aldrig kommer sluta falla.