Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En besvärlig bekännelse

 

Jag är så trött på att inget ha att säga, att dag efter dag mötas av samma mjölkvita vintergata. Det är tyst mellan stjärnorna, inga viskningar når fram.

Jag är arg för att jag inget har att säga, att min tunga är fjättrad av mörker intill muren. En människa ska tala, säga sin hjärtas mening

Jag är förtvivlad för att en del av mig önskar jordens undergång




Övriga genrer av Rachel Roth
Läst 340 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2011-03-21 16:56



Bookmark and Share


  Maria T
Nej vår vackra jord får inte
gå under. Vi människor måste
bättra oss
2011-04-11

    AA VIP
Ja ibland kan man bli rasande över sakernas tillstånd. Fint formulerat. // AA
2011-04-11

  Eva Langrath VIP
En mänsklig bekännelse som jag lätt kan dela, jag är glad att du formade orden, det behövs-
2011-03-30

    Mejja
Vackert och berörande!
Tilltalar mig djupt.
2011-03-23

  rebecca d
ja, den här jorden, såsom den ser ut, som vi har misskött den...önskar man ju ska gå under...och vi har fått löften om en ny himmel och en ny jord..där rättfärdighet bor...
men att inte kunna uttrycka sig, som du här uttrycker...ÄR besvärligt...bra uttryckt!
2011-03-22

    ej medlem längre
en fullkomligt mänsklig bekännelse som du uttrycker på ett vackert sätt... ibland skriker mellanrummen, ibland är det knäpp tyst och ja, en människa ska tala men inte om vad som helst... och inte när som helst..
2011-03-21
  > Nästa text
< Föregående

Rachel Roth
Rachel Roth