Gudinna

Här sitter hon
din egen

Poetinna

I sin storhet är
hon kärlekens

Älskarinna

I sin litenhet är
hon ljusets

Bärarinna

på knä inför skönheten
som ska göra henne
medveten

på knä på frusen mark
med pannan lutad
mot snöklädd bark

Hon omfamnar vinter
kyla och is
hon andas in magnolia
och lotus rökelse
i skymningens dis

tänder ljus i nattens
begynnande famn

Gudinna

led mina segel
tryggt i hamn