kvinnor som ljuger för varandra som djur, som kämpar för att hålla stilen.
livet kan dom inte förstå, skillnaden, på rätt och fel.
hjul som snurrar i livets långa cirkel av avgrundsvrål och dödlig egendom
jag skriver detta för att det kommer från min hjärna
ut i fingertopparna och jag tror...min panna rynkas när jag spänner blicken i tangenterna, för att få ned varje nervsignal in i den digitala atmosfären. jag kollar inte...upp på vad jag skriver ens jag låter det strömma.

helhjärtat stavar orden sig själva, jag vet inte längre, hur det började, kanske som ett misstag? borde jag kanske inse att vatten på bordet eller slängda handdukar och pappersrullar och. paus. det är bara att fortsätta tills jag tänker på något annat än något, det vill säga ingenting. går det?