Ibland undrar jag om det kanske hade varit bäst, för oss båda, om jag bara hade stängt in mina känslor.
Ni vet så som man gör ibland.
Bland tomma kartonger från IKEA och kläder man inte använt på flera år men fortfarande inte kan kasta.

Varje dag lär jag mig nya knep för att överleva,
för att inte gå sönder.
Så länge det inte syns några tårar
eller rädsla i ögonen
är allt okej.

Ibland undrar jag om det kanske hade varit bäst, för oss båda, om jag hade viftat med den vita flaggan.
Låtit dig ta över.
Precis som du antagligen alltid ville, men aldrig riktigt kunde.

Det blåser en varmare vind än vad vi är vana med nu,
asfalten visar sig för första gången på månader.

Kittla mig inte,
jag faller så lätt.