hon tillsades att bara vara

skall jag då bara

vara

var stilla i ditt inre

lyssna

hon satte sig ned i grottan

blickade in i världar

av är

i är

havsströmmar rörde vid hennes mantel

giv oss svar

livsströmmar rörde vid hennes ljus

giv oss svar

i de stunderna upplystes grottan

av hennes ögons kärleks

vishetsandning

i ensamstunder

slöt hon ögonvingar

de vilka ej visste

såg henne ej

i ett av alla regn

seglade en båt en kanot utan paddel utan årtag in

ett halvt valnötsskal

var det ett skal

ur detta steg han

mötte hennes blick

stjärnfloder virvlade runt i hennes bröst

vem

är du

tyst inväntade hon

hans fråga

de frågade henne nu

vad är ditt hjärtas svar

sagt har ni

jag skall endast vara

lyft dina händer

i händer steg lågor upp

skimrande

steg den ena ur

han sträckte handvinge fram

tog emot

de tillsades vara