Så dök du ner med din enorma existens
genom tiderna och genom världarna
för att ruska om mig

min själs nödsignal hade nått fram genom tusen
och en dimension bort

fram till dig

då själar talar lyssnar inte egot
så mitt i mitt ovetande

där i centrat av min krigszon
stod plötsligt ljuset och kärleken och
talade till alla aspekterna av mitt väsen

chockad i flera månader av din plötsliga
närvaro kunde mina mänskliga öron bara förstå
en fjärde del av dina ord

du sa till mig

jag ska ta dig genom förnekelser och illusioner
det lät bra tänkte jag och så började vi vår resa

idag eller nu då jag sitter här och skriver ser jag
hur jag har ( nästan) sparkat hela vägen
ditt

sparkat med den sidan av mig själv som
hatar förflyttningar och förändringar

jag ser även den sidan av
mig som graciöst glider genom hindren
sidan som älskar förflyttningar och förändringar

jag börja fattar att att min tjurighet
kan inte stoppa min utveckling eller min resa

det som händer är att jag får ont i benen av
allt sparkande men jag tar mig fram

jag tror jag glider ett tag nu