Jag önskar att jag kunde se dig
Jag önskar att jag kunde bevaka dig
Bara
För att se hur du rör dig
Hur du sakta går mot portarna
Som står låsta
Din andedräkt bildar vita små moln i kylan och din tomma blick säger mer än tusen ord
På avsatsen till trappan tar du av dig din kappa och vänder dig om för att säga adjö
Adjö för evigt, adjö för alltid, adjö, adjö!
Din puls slår snabbt och i otakt medans du sluter dina ögon och ler
Ler för en absurd värld där människors kroppar är ytterhöljet på en igenrostad Saab
En absurd värld med vändpunkter och ihåliga buteljer
En kall kår går längst med ryggen och följer längst med armarna, ner till tårna
Det är märkbart hur du så småningom börjar höja handen för att säga något då du hejdas av en vind som tar dig långt bort i tankarnas ljuva slöja.
Fast jag inte kan se dig bildar du mönster i mitt ytterhölje, mitt skal och jag ser dig ändå.
Adjö.