du

slungade

reste

stormvågen emot mig

kastbyar ven vilka jag för en stund drogs med i

stelnade inombords

inväntade slagbommens hårdsida

såg segel rivas

revas

slungades runt

mareldar

brann mitt bröst

sveddes alltmer

till slut lyfte jag mina händer

tog emot stenarna

planterade dem i trädgårds öga

i tacksamhet ser jag alla dessa handmöten handmarker

jag kastar mig ej mer

ej mer in i stormvågens slutna öga

endast i det öppna

jag sköljdes ej överbord

trossen

stjärntrossen höll mig

fäste mina

fingrar

vid

så har tystvingar lägrat sig om

vagga

vagga

 vindstela fingrar

skörda

skörda

lin

vik duken i raka veck

duka vinrankans fröjdesteg

skallra

skallra

ängsfrösådd

vandra

vandra

kupande handjordars vävandesteg

hon sveper vetets vingar om

sitter i hasselns flikfingrade skål

skalet är slutet

tätt om

tätt

om

fågel ur vida världar

vaggar grenen

knackar

på dörren

ack

släpp mig in

skåda mina händers rena ljusögon

tyst inväntar hon

händers

gärning

värnar du

din hand