Du låter mig pausera,
i ditt hav av drömmar.
Jag får vila i ditt leende,
när våra händer möts under bordet.
Våra fingertoppar flätas,
väcker fjärilar längs hjärtats väggar.
Som länge bara varit puppor.
Jag slukas av din längtande blick,
smakar på känslan av dina blanka ögon.
Som tycks se rakt genom mig.
Det är så mycket jag vill säga,
men fortsätter snubbla över orden.
Jag inandas din närhet,
landar mjukt i din doft och lena hud.
Du kom som en främling,
men innan våra läppar möts har våra hjärtan hälsat.
När dörren till verkligheten ställs på glänt,
tvingas jag inse att du bara är en främling.
Jag känner dig inte, än.
Men dina ord och gester,
ger nytt djup i drömmarnas hav.
Där simmar vi redan,
tillsammans.