det var i 

det är i

kärleken och tacksamheten

jag tog mig igenom

i

genom

stormväggens pansarstål

ty jag vet

min kropps mjuka följsamhet

vet att det mjuka är starkare än all världs  pansarvälden

vet att kärleken kan smälta igenom pansarstålets  stormvägg

så skall denna stormvägg

skingras

skingras

i vindars händer

skall blad landa i

träd kronor

skall den lägga sig tillrätta i havs öga

ur denna rörelse skall droppar dansa

dansa på havets yta

skimrande

skimrande

ur dessa droppar

knoppar

skall blad stiga

vingar

ljusvingar

vilka kysser träds fingrar

så blomma alla

träds kronor

så bär dessa frukter av kärlekens andefamn

i kärlek och tacksamhet

 stiger jag

igenom stormväggens pansarstål

i tillit till

den jag är

därigenom är jag i förmågan

att möta dig i

den värme i

det ljus

jag är

ja jag vet att allt rumsligt endast är

bilden av det jag blir

genom att tro på dessa väggars förbud

ja i kärlek och tacksamhet

löser jag dem

och jag ser väggar vikas ut

ser rosor stiga

ur deras taggar

jag breder ut mina händer

upplever att detta är gott

till denna trädgård   älskade

bjuder jag dig

du

vilken är den hand jag alltid väntat

jag är nu fri

i möte med dig

fri i insikten av

vem jag är

och jag vet att jag kommer att falla

i kärlek och tacksamhet tar jag emot fallen

ja jag vet detta

jag vet att du kommer vara hos mig

vet att våra händer kommer att

leva i stödjandegests

djupa innebörd

ja jag vet jag kommer att falla

så gör vi alla

faller

vi gör detta ty det är vilans

schamballa 

samarkand

detta är vilans insiktsväg

för så gör alla blommor

alla levande liv

vi släpper

kronbladen till frö

och    älskade

i kärlek och tacksamhet

vet jag att vi en dag skall mötas

det säger de mig

och jag lyssnar

till dina steg

nära

jag drömmer dig nära

och visst kan jag bli naknare än så

jag kan bedja solkvarnen mala mina vitnade ben

bedja himmelsvävare väva

så att jag kan breda ut denna vita sammetsmantel

till att mjuka din steggång

älskade

jag kan bedja

solkvarnen mala mina vitnade ben

strö vitmjölet in i vindar fyra

be regnen till vattna marker med min kärlek

älskade

så kan jag uppleva dina steg mötas av

grönskans fägring av

blommornas doftregn

älskade

i de stunder dina läppar är spruckna

av ohörda ord du söker skänka

i de stunderna skall daggens droppar stiga ur marker

till att fukta dina läppar

i de stunder mardrömmar rider dig

skall jag kupa mina hand under ditt huvud

lyfta mardrömmen ur

 be den rida maran in i ljusdalen

för att uppleva dina steg mötas av

sädens solguld av

sädens månsilver av

sädens stjärnsådd

så kan jag stilla din hunger

 så kan jag skänka dina ögon näring

i kärlek och tacksamhet möter jag dig

detta är min svarsvilja

mitt drömsvar

och visst kan jag bli naknare än så

så kan jag skänka dig doften det kärlek är