De målade blommorna har vissnat på väggen i dunklet.
Rummet osar av rädsla och matthet.

Flickan som sitter på sängen har en sliten blond hästman och
armar smala som pinnar.

Hennes ögon saknar trygghet och glansen framkallar tårar.
Hennes rygg saknar stolthet och hon lägger sig ner i fosterställning på sitt orena lakan.

Kudden är redan blöt av sorgsna tankar och hon spänner hela kroppen
med all sin kraft hon bär, när hon hör dörren öppnas i hennes huvud.

Golvet har ramlat ner runt om hennes säng,
en svart valgrav ringar in henne.

Hennes sönderrivna trosa lyser ensam på hennes kropp. Hon är ensam som ett vattenglas i Saharaöknen.

Telefonen får hela rummet att darra när dens kalla och isiga signal börjar ringa.

Musiken i högtalaren har slutat spela för länge sen. Blommorna har vissnat och de har flickan likaså.