Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
eget foto


ATT BE OM HJÄLP

jag har så svårt att be om hjälp
vill klara mig själv
som jag alltid gjort

men numera går det inte alltid
jag vill inte heller verka tjatig
hela tiden påminna
fråga kommer du ihåg mig

så jag gör inte det tjatar
men när veckorna går
en månad som försvinner

då slutar jag hoppas på hjälp
försöker själv så gott jag kan
ibland går det bra
men för det mesta
får jag ge upp

fråga ytterligare en gång
har du glömt mig
alltid samma svar
vi kan göra det
när som helst

det händer att jag känner mig
som den gamla kvinnan
i visan
den stora dagen

alla har så mycket för sig numera
stressar hit och dit
glömma är lätt
och mänskligt
men när månader och till och med
ett går innan något händer
då tappar jag tron på människor
och gör så gott jag kan själv


anits 7 april 2011




Fri vers (Prosapoesi) av anits VIP
Läst 191 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2011-04-07 13:46



Bookmark and Share


  Anya VIP
Jaa de flesta har så mycket med sitt och glömmer bort en medmänniska. Tror inte de gör det av illvilja.
2011-04-08

  Eva Helene VIP
Vilken frustrerande situation du beskriver här så väl!
2011-04-07

  Larz Gustafsson VIP
Jag är själv väldigt rädd att vara till besvär.
2011-04-07

    Maria Malm
Många rutar in sin tid, planerar timmar, dagar, veckor. Bestäm tidpunkt för hjälpen, kanske går det lättare.
2011-04-07

  Bibbi VIP
Känner väldigt lätt igen den här situationen.
2011-04-07

  Serapis VIP
Jag saknar någon frorm av metaforer: kanske något som skulle kunna knyta texten till bilden?
En ensam björk som riskerar att blåsa omkull men får inget stöd av de andra, som trävar upp mot himmelen i kampen om ljuset?
Vem vet...

Men väldigt betryckande. Påminner mig, faktiskt, osökt, om den text som jag nyss skrev.
2011-04-07

  aol
så grymt vi människor kan behandla varann,
2011-04-07
  > Nästa text
< Föregående

anits
anits VIP