Då står vi här igen
Solen skimrar längs frågorna
Svaret vilar i skuggan

Med en kopp kan vi fylla tveksamheten
risken att bränna sig är enorm

Bubblande kokar jag explosionsartat över
medans ditt lock
sitter som fastlimmat och stadigt på

det var dumt av mig, jag borde ha förstått bättre
i denna hetta
men ditt leende bländar min logik

Man lär så länge man lever, säger du tröstande
och smuttar lätt på ditt isté

Solen går i moln och vi går vidare
hand i hand
återfunna i våran neutralt underbara kärlekstermostat