vinden

satte sig i sked

med

besked

vek

samman stegen

helt

sonika

under granen var det visst

helt visst under granens balsamherbarium

såg sig runt

ja

detta

är

en godan tipi

genom dina fingrar vän

kan jag se stjärnor tala i natten

där satt vinden med stegen vikta  i skeden

lyfte stegen med händer båda

spelte harmonika

allt medan skedar klapprade  burna av vita manschetter

och nog var det så

vi lämnade bädden

steg i kläder

och det ena med det andra

och nog var det så

vi begav oss in i skogen

såg pärlor svälla

såg öron skimrande gröna

nog var det så

vi smög fötter  kupade över med runda stenmossmantlar

nog var det så

vi såg fötter rötter plötsligt mitt framför nosarna

stora närmare bestämt enorma

blicken vår mer eller mindre rann uppför

solen smekte väl  händer

ögon snuddade vid trädens toppar

nog bredde träden ut segel

vi stannade i land

nog var det så

den vi stod inför harklade sig

såg barnets strålljus

den harklande sträckte ut handen

menar händer

gav genast mod till barnet

du klarar det

du klarar det

och det gjorde barnet

med rodnande pärlande rosenkinder

nog var det så

där högst upp på stenen bergets topp

lossade vi ränseln från ryggen

landade galant var pirater

magen den knorrade

eller kanske den morrade

så intet annat fanns att göra

än att fötterna föra

duka bordet med flaggan den vita

vi hade ju lämnat vår krita

bjuda magen på medhavda skatter

till skatornas tjatter

nog var det så

detta var vårens första picknick

så kanade vi nedför stenen berget å skuttade hemåt