stjärnfolken

sitter vid stenar

i den stora himmelssalens

skimrande

eld

lågar

sepiamjuk andning

skriver med

fjädrar

regnbågsljus

väcker en av allas röster

mullvaden kisar suddigt

fnyser

till spår

nog vet jag mörkrets ord

jag visar dig

konsten att mylla jordens hårt stampade

lösa de däringa hårdvalkarna

jag vet mörkrets vackra bud;

lev med dina fingerblommor

knoppar

toppar

det

gör jag

sa mullvaden

dina fingrar är vackra fjäderpennor

stift gyllene

bläck silverne

arket är koppar

är jordandnings himmelssvar

du skriver

liv

och då du inser att mörkret icke är mörker

utan stjärnstäder

i allt

och att allt är

ja, det sägs ju

det står skrivet i stjärnorna

stjärnfolken skriver

i den stora himmelssalen

strålar

strålar skönhetens pärla

vilken vi en gång såg

en gång besteg

steg in

i

i den stora himmelssalen vilken är allts allt

där skrider vi lugna

skimrande i det

vi är

hur kan detta glömmas

vid bäcken den gyllenröda

solmantelsflöde

av solskivas

rörelse

levde en and

denna and var icke en and

en and vem det vara månde

det var en fågel av sällan skådad art

det är en fågel av sällan skådad art

vid bäcken den silverblå

månmantelsflöde

av månskivas

rörelse

levde en and

denna and var icke en and

en and vem det vara månde

det var en fågel av sällan skådad art

det är en fågel av sällan skådad art

var gryning synes de omfamna varandra

i ljus i värme

ängen är i violljusets rena klarhet

han

bjuder henne gryningsljus

hon

bjuder honom gryningsvärme

så kunde det vara

och är det säkert

i en dröm

annorstädes

så andas deras ögon klara

var gryning

innan

allas steg vaknat

synes fågel

kärleksfågel

lösa snaror

tvaga

maror

i bäckens klara rödablå

spindelmor skänker

slända skänker trådar linor

trädfingrar håller ljustrådar till

så hänger fågel drömmar i ljusglimtar

fåglar små fåglar håll dem

i morgonen andas drömblad

i violljus

uppklarnande