Det var först efter en tid jag började misstänka att det hade med rabattkortet att göra. Tidigare hade mitt liv varit händelselöst. En missad tenta, en tids umgänge med en kvinna, en resa till någon storstad var ungefär vad ett år brukade föra med sig för mig.

Jag fick alltså ett rabattkort till ett fik av en främling. Omständigheterna var speciella. En medelålders man som såg ut som en börs-VD kom fram till mig på trottoaren och gav mig utan förklaring kortet. Han såg trevlig ut och tycktes inte vilja ha något i utbyte, så jag tog emot det. Innan jag hann tacka försvann han. Jag kastade en snabb blick på kortet och såg att det gav mig 10 % rabatt på ett fik i närheten. Jag kände till fi-ket, och besökte det då och då. Rabatten var inte över-dådig men jag stoppade kortet i rockfickan. Där blev det liggande. Jag snuddade det med handen då och då men kom mig inte för att vare sig kasta bort eller använda det. Men av olika anledningar kom det att dröja tills jag hade vägarna förbi fiket.

Till slut råkade jag ändå vara i närheten när jag behövde kaffe. Till min förvåning var det helt gratis. Jag återvände naturligtvis snart men då fick jag ingen ra-batt alls och kaffet var dessutom ljummet och lankigt. Så fortsatte det. Både pris och kvalitet varierade kraftigt och ibland ingick både ett leende och en chokladbit eller en bulle i priset.

Jag märkte snart att överraskningarna inte inskränkte sig till kaffet. Nästan varje gång jag var på det lilla fiket hände något ovanligt - ibland något be-hagligt, ibland skrämmande eller smärtsamt. Jag träffade kvinnor, blev förnedrad, fick nya vänner, ham-nade i slagsmål, blev rånad, blev bjuden på en lång-helg i New York, fick ett jobb, förlorade en tand och tjänade en massa pengar. En period blev jag mer eller mindre adopterad av en familj, innan jag efter ett gräl under en långsegling blev ilandsatt på Gotland. En kvinna övertalade mig att följa med henne till Australien. Jag blev fascinerad av landskapet, förtjust i människorna och vansinnig på kvinnan. Till slut var jag övertygad om att hon planerade att mörda mig med en giftspindel. Så jag flydde. Lyckades till slut ta mig tillbaka till Stockholm, blev kaffesugen och gick till fiket och beställde min vanliga espresso. Och innan den var färdig dök naturligtvis kvinnan upp. Hon verkade glad att se mig och frågade vart jag hade tagit vägen - och jag märkte att jag var glad att se henne också.
Det blev ett sätt att leva. Höga toppar, djupa dalar, ständiga överraskningar och extrema känslor. Kickarna blev nödvändiga. Lugn och händelselöshet gjorde mig rastlös, och skickade mig omedelbart tillbaka till fiket. Jag hade mist kontrollen över mitt liv. Men vad skulle jag med kontroll till när jag kände att jag levde fullt ut, i stormens öga?

Men en dag när jag som vanligt var på väg till fiket fick jag se en man som kom gående mot mig. Han var i övre medelåldern och strikt klädd som en börs-VD. Jag har grubblat mycket över min reaktion men kan fortfa-rande inte förklara den. Var det ett beslut fattat djupt i mig utan min vetskap, en handling med en speciell av-sikt? Eller bara ett plötsligt infall eller insikt som utlös-tes av mannens utseende? I alla händelser stack jag rabattkortet i hans hand och försvann innan han hann tacka. Jag fortsatte till fiket. För första gången betalade jag precis femton kronor för min espresso och fick den utan vare sig chokladbit, förolämpning eller flirt. Jag satte mig i ett hörn. Kaffet var starkt och hett och gott dess värme och arom spred sig i hela kroppen som ett välbefinnande. För första gången på mycket länge hände inget. Jag satt i mitt hörn utan att prata med någon, och sedan reste jag mig och gick hem.

Jag har sett börs-VD:n flera gånger. Han brukar svepa in som en kung på fiket och krama om servitriserna men låtsas inte om mig. Runt honom flockas alltid människor. Men sist jag såg honom kom två kraftiga poliser i uniform in på fiket och en av dem lade en hand på hans axel. De argumenterade en kort stund i allt häftigare ordalag, tills poliserna fick med sig honom, mer eller mindre med våld. Jag satt tyst och såg på.